Don’t make my face

Joar Vestergrens projekt berör hur allmänhetens approach är till fotografering på gatan, det moraliska dilemmat som finns mellan de grundlagsstadgade friheter fotografer har respektive det intrång i integritet som människor kan uppleva när fotografer dokumenterar människor på allmänna utrymmen.

Bild av Joar Vestergren
Bild av Joar Vestergren
Bild av Joar Vestergren

Vi har i dagens samhälle gjort fotografering till en vanlig, självklar förekomst som vi näst intill tar för givet. Att ta fotografier och själva bli fotograferade är ett vanligt förekommande fenomen i våra liv och bilderna blir till en viktig komponent som flödar genom våra sammanhang. Särskilt street fotografering som genre har sina rötter lika långt tillbaka som fotografering i sig har existerat. Det är ett viktigt verktyg för samtida dokumentation och vilar i princip på samma grundpelare för demokrati som den fria pressen. Trots detta riskerar man som fotograf att hamna i både konflikter med gemene subjekt och i rättsprocess när man fotograferar okända personer på gatan. Att få utöva fotografi på gatan utan att be om tillåtelse är en grundlagsskyddad rättighet på många platser i världen, men att praktisera det kan uppröra många som hamnar på bild. Vår yttrandefrihet är i direkt konflikt med vår integritet och det uppstår en diskussion om vad som är viktigast: Rätten till vårt ansikte eller konstnärlig frihet (och för den delen tryckfrihet). Även om det för många känns främmande att vår yttrandefrihet skulle vara hotad så uppstår ändå ett indirekt hot mot yttrandefriheten när fotografer och konstnärer upplever censur. Detta händer när allmänhetens inställning är repressiv och inte sällan aggressiv gentemot fotografer på gatan.

“vågar jag ta ett foto i denna situation? Kommer bildens verkshöjd väga upp för om någon eventuellt känner sig kränkt?”

Det är en frågeställning jag ofta ger mig själv inför och dilemmat som många fler fotografer ställs inför och självklart måste man ju betänka detta i viss mån. Men var går gränsen för hur mycket man ska beakta vad en person kan uppleva av att bli fotograferad innan ögonblicket går förlorat?

Bild av Joar Vestergren

I detta arbete har jag velat fota i gränslandet för vad som kan anses vara street fotografi. Vid första anblick har jag porträtterat människorna, utan att fråga innan för att inte förlora ögonblicket.

Men som upphovsrättsman har jag en annan utgångspunkt: Jag vill porträttera de ansikten som skapas av stadsrummet, där individen inte är objektet i bilden. Jag upplever att det vi ser i ansiktet på de jag har fotat är stadens materiella inverkan på individen och att i min serie har jag fått ta ett steg från individen som istället får bli ytterligare föremål för och till staden. I mina ögon finns det ett mervärde att dokumentera även detta fenomen för staden är inte statisk utan i ständig rörelse med stadens inverkan på människorna som rör sig genom gaturummet, som en snabbspolad förändring av staden till synes speglad genom ansiktena i staden.

Bild av Joar
Bild av Joar Vestergren

För kanske är det faktiskt inte så att kränkningen som föregås inte så mycket vidhålls av fotografen utan av staden själv, för det är när vi träder ut på gatan vi går från individer till att bli subjekt för stadsbilden. Just den stadsbilden som street fotografer i alla tider har känt ett behov av att dokumentera.

VERKINDEX
Titel Don’t make my face
Mått (b x h) 30 x 20 cm, 50 x 70 cm
Teknik Pigmentutskrift
År 2020
Upplaga 1
Pris Kontakta konstnären


Joar Vestergren

Joar Vestergren. Jag är uppvuxen i Stockholm och började fota för 2 år sedan. Fotograferar gärna människor och bosätter mig ofta på nya platser ute i världen där jag kan dokumentera människor. Har en liten punkare inom mig sen tonåren som får spela ut i mina verk.

Webb joarvn.com
Mejl joarvn@gmail.com
Instagram @dubpapa

7 svar på ”Don’t make my face”

Viktiga frågor. Skulle vara intressant med en debatt om detta. Gatufotografering har alltid funnits. Och bidrar till vår historia, vår identitet. Det skulle vara förfärligt om det inte skulle få förekomma längre. By the way! jäkligt bra gatubilder i utställningen.

Bra tanke och ide, fortsätt…detta vill jag se mer av =). Jäkligt viktiga statements som du berör och ställningstaganden. Gillar blixten i dessa mörka bilder…kanska rätt fram å rakt på som projektet i sig, bra Joar!

Riktigt snyggt, bilden med mannen på tåget är verkligen perfekt. Uppskattar hur du har fångat autenciteten i situationen samtidigt som det tekniska för tankarna till en planerad plåtning. Det känns äkta, och fram för allt större än det ögonblicket som fångades i spegeln.

Kanske är det för att reaktionen är direkt kopplad till den fysiska kameran, att det är ett genuint uttryck från en vanlig anspråkslös pendlare, och att vi betraktar från linsen på en plats där kameran normalt inte dyker upp. Vad det än kan vara känns per personligt än gemene fotografi.

Många tankar som virrar runt i huvudet nu, mer än som vad är rimligt att dela med sig här. Kan bara säga att jag ler från öra till öra, samlingen är så härligt självuppfyllande och meta. Bra jobbat!

Spännande att se hur människorna förhåller sig till mötet med dig och att bli fotograferade. Det syns tydligt i dina bilder. Gillar också ditt sätt att använda färg.

Alla diskussioner till trots, älskar dina råa, in your face fotografering. Om man tränger in innanför den personliga integriteten så händer något, det syns i många av dina bilder. Det är det som gör dem så mycket mer spännande än vanlig street. Fantastiskt Joar!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *